Så har jag då hittat tillbaka till den här bloggen som jag en gång i tiden trodde jag skulle vara sååååååå flitig med....Pyttsan! Annat kom hela tiden imellan och det var svårt att finna tiden då det bara var jag och min dator.....
Det är det inte nu heller men jag har just nu en trött, slumrande förskoletjej i soffan som,till slut, bestämde sig för att stänga ögonen..
Så har då inskolning nr 2 börjat och vi har 2 dagar kvar...
Allt ser ut att gå bra och jag tror fortfarande att det är värst för mamman som går igenom någon form av separation....
Lämnade Agnes själv idag, 2 timmar och det kändes som en evighet.
Drack min latte på konditoriet och upptäckte att efter sista slurken rann ner i halsen var det 1 timme och 50 minuter kvar innan jag skulle sluta upp på skolan och äta lunch tillsammans med mitt underverk!
Varför känner man sig då så stressad? SKA jag handla på Coop? Nä, det gjorde jag ju igår..... Men jag kan ju gå in och panta de där pet-flaskorna!
Så står man då där med sina flaskor...ÅHHHHH, detta brukar ju Agnes tycka är så kul.....
MEN så får man tänka på att nu har ju Agnes det bra OCH de har ju inte ringt från förskolan, alltså gråter hon inte så hon kräks.....
Äh, jag kör hem och plantar några höstblommor!
Sagt och gjort! Waoouuu! Detta var modellen! Klockan tickade på och min själ fick sitt balsam ute i trädgården!
Glad i hågen kör man ner till skolan för att finna dottern "baka pizza" med fröken!
Allt har gått bra med undantag av nåååågra tårar!
Mamma överlycklig och vi äter lunch tillsammans!
Därefter blir det kurragömma i trädgården med alla barnen! KUL!
Denna veckan har inget varit sig likt! Det finns bara en sak i min skalle - INSKOLNING och det betyder extraklädersandibyxornadocklekbillekluncochfrukttdigamorgnar och mycket mer....
Inte konstigt att hjärnan går på högvarv.
Inte konstigt att Agnes sover i soffan
Inte konstigt att ddet blir godnatt redan kl. 18.30
KONSTIGT att JAG inte sover i soffan....nu.
Kram
Det är det inte nu heller men jag har just nu en trött, slumrande förskoletjej i soffan som,till slut, bestämde sig för att stänga ögonen..
Så har då inskolning nr 2 börjat och vi har 2 dagar kvar...
Allt ser ut att gå bra och jag tror fortfarande att det är värst för mamman som går igenom någon form av separation....
Lämnade Agnes själv idag, 2 timmar och det kändes som en evighet.
Drack min latte på konditoriet och upptäckte att efter sista slurken rann ner i halsen var det 1 timme och 50 minuter kvar innan jag skulle sluta upp på skolan och äta lunch tillsammans med mitt underverk!
Varför känner man sig då så stressad? SKA jag handla på Coop? Nä, det gjorde jag ju igår..... Men jag kan ju gå in och panta de där pet-flaskorna!
Så står man då där med sina flaskor...ÅHHHHH, detta brukar ju Agnes tycka är så kul.....
MEN så får man tänka på att nu har ju Agnes det bra OCH de har ju inte ringt från förskolan, alltså gråter hon inte så hon kräks.....
Äh, jag kör hem och plantar några höstblommor!
Sagt och gjort! Waoouuu! Detta var modellen! Klockan tickade på och min själ fick sitt balsam ute i trädgården!
Glad i hågen kör man ner till skolan för att finna dottern "baka pizza" med fröken!
Allt har gått bra med undantag av nåååågra tårar!
Mamma överlycklig och vi äter lunch tillsammans!
Därefter blir det kurragömma i trädgården med alla barnen! KUL!
Denna veckan har inget varit sig likt! Det finns bara en sak i min skalle - INSKOLNING och det betyder extraklädersandibyxornadocklekbillekluncochfrukttdigamorgnar och mycket mer....
Inte konstigt att hjärnan går på högvarv.
Inte konstigt att Agnes sover i soffan
Inte konstigt att ddet blir godnatt redan kl. 18.30
KONSTIGT att JAG inte sover i soffan....nu.
Kram
