söndag 19 augusti 2012

Söndagsmorgon

Helgmorgon.....Söndag.....vilodag....

Sitter här, osminkad, lite halvtrött och bara njuter av en lugn morgon. Ommöbleringen börjar lida mot sitt slut och vi sitter nu och äter våra måltider ute i "nya rummet" alltså rummet närmast altanen.
Ett inglasat rum med skogsdunge utanför knuten betyder ständigt, nya naturupplevelser för alla sinnena.
Jag är fortfarande våt om fötterna efter att ha hämtat tidningen....Känner en sensommarvind som blåser lite för altandörren har öppnats, allt enbart för vår utekatt Elvis, som varje sommarmorgon får en skål filmjölk och lapar glatt i sig den under glada tillrop från Agnes.

Nu kom solen.....

Sommaren är underbar och jag förundrar mig över mig själv att jag ändå, varje år vid denna tiden, känner längtan till höst OCH vinter, fast jag aldrig,vår-tid, tror att denna känslan kommer infinna sig...

Mor sa alltid, när jag var yngre: "-Oh, vad skönt med hösten, så man får lugna ner sig lite!"
Åh, vad hon hade rätt! Jag har ärvt samma intresse som min mor, för blommor och blader och det tar ju enormt mycket tid att kratta i rabatter, vattna i växthus, plocka mördarsniglar i pallkragarna osv.
Samtidigt har man ett hus och en familj som vill skötas om (ja, det vill de ju även vintertid...)
Visst ska det bli skönt att varva ner lite i sällskap med alla dessa levande ljus...

Söndagförmiddag......
Idag blir det friluftsgudstjänst hemma hos Stellan o Berit Börjesson! Jag ska medverka med sång! Agnes ska följa med och som hon säger: "-Bara sitta och njuta!" Inte kan hon väl mena min sång, för den tystar hon allt som oftast här hemma, utan jag tror att hon menar att njuta av SJÄLVA LIVET!

Läste i min andaktsbok idag (Bondens år) att hur ofta tackar vi Gud för livet? Det är så mycket vi tar för givet!
Jag försöker lära dottern att säga TACK. Även för det minsta, som tex när man får ett glas juice, ja det som egentligen är självklart att jag ska ge henne. Men tackar man inte för det lilla så snart så tackar man inte för det som är medelstort heller och till slut bara "lever man" och tar för givet även om man är glad och lycklig.

Jag är dålig på att säga tack till Gud. Han har gett mig så enormt mycket och han älskar dej och mej med en sådan enorm kärlek som vi aldrig någonsin har varit med om. När relationen med Honom växer, växer också det också fram något annat, mer meningsfullt i våra liv. Jag måste få mer, ta mig mer tid tillsammans med Gud.

Nu tog min "stilla stund" slut. Agnes konstaterade just att "-ormar har också hjärta" och det kan man ju också vara tacksam för! Eller?!?!

torsdag 1 september 2011

En av mitt livs faser - inskolning



Så har jag då hittat tillbaka till den här bloggen som jag en gång i tiden trodde jag skulle vara sååååååå flitig med....Pyttsan! Annat kom hela tiden imellan och det var svårt att finna tiden då det bara var jag och min dator.....
Det är det inte nu heller men jag har just nu en trött, slumrande förskoletjej i soffan som,till slut, bestämde sig för att stänga ögonen..

Så har då inskolning nr 2 börjat och vi har 2 dagar kvar...
Allt ser ut att gå bra och jag tror fortfarande att det är värst för mamman som går igenom någon form av separation....
Lämnade Agnes själv idag, 2 timmar och det kändes som en evighet.
Drack min latte på konditoriet och upptäckte att efter sista slurken rann ner i halsen var det 1 timme och 50 minuter kvar innan jag skulle sluta upp på skolan och äta lunch tillsammans med mitt underverk!
Varför känner man sig då så stressad? SKA jag handla på Coop? Nä, det gjorde jag ju igår..... Men jag kan ju gå in och panta de där pet-flaskorna!
Så står man då där med sina flaskor...ÅHHHHH, detta brukar ju Agnes tycka är så kul.....
MEN så får man tänka på att nu har ju Agnes det bra OCH de har ju inte ringt från förskolan, alltså gråter hon inte så hon kräks.....
Äh, jag kör hem och plantar några höstblommor!
Sagt och gjort! Waoouuu! Detta var modellen! Klockan tickade på och min själ fick sitt balsam ute i trädgården!
Glad i hågen kör man ner till skolan för att finna dottern "baka pizza" med fröken!
Allt har gått bra med undantag av nåååågra tårar!
Mamma överlycklig och vi äter lunch tillsammans!
Därefter blir det kurragömma i trädgården med alla barnen! KUL!

Denna veckan har inget varit sig likt! Det finns bara en sak i min skalle - INSKOLNING och det betyder extraklädersandibyxornadocklekbillekluncochfrukttdigamorgnar och mycket mer....
Inte konstigt att hjärnan går på högvarv.
Inte konstigt att Agnes sover i soffan
Inte konstigt att ddet blir godnatt redan kl. 18.30
KONSTIGT att JAG inte sover i soffan....nu.

Kram

torsdag 20 januari 2011

Ansträngande krönika

Ute är det grått. Riktigt grått. Det droppar från verkstadstaket.
Inte kan det väl vara våren som är på antågande?
Nej, säkert bara herr Bore som retas lite för att vi ska tro att vi snart ska få se en bit av gräset igen.
Säkert när vi, som mest, börjar tvivla på om vintern släppt sitt grepp, så vaknar vi en morgon och så är hela världen vit...igen !
Nä du, herr Kyla, denna gången ska jag inte gå på det......

Mitt hjärta börjar slå fortare och anar jag inte en svettdroppe i pannan...
Tankarna studsar fram och tillbaka. Det börjar kännas jobbigt.

Jag fäster min blick på det som finns där utanför fönstret. Kanske kan det få mig att tänka på något annat?

Se där, där kommer svärmor. Hon är nog på väg till verkstaden. Bäst för henne att gå sakta. Isfläckarna är många.
Hon ser mig inte utan travar lugnt vidare.
Jag är glad att ingen ser mig. Svetten löper ner från pannan och det är riktigt arbetsamt och tungt.

Där står grannens husbil med en halvmeter snö på taket. Den står där och vilar och väntar som så mycket annat gör när det är vinter och kallt.
Den väntar på aktivitet utav ägarna. Likaså gör gungan, studsmattan och det ännu inpackade växthuset.
Allt kring vår gård är lugnt.
Utom mitt hjärta som slår fort. Nu går det inte att tänka på något annat. Går inte att lura hjärnan att tänka på så sköna ting som sommar, värme och bad.
"Centralen" VET att leva i nuet är det enda som gäller.
Pulsen är hög och det börjar kännas i benen...Kan det inte bara ta slut?

Har tittat färdigt genom fönstret. Intresserar mig inte längre.
Nu står mitt intresse endast till tickande röda siffror.

Plötsligt vänder allt! Det kommer mer kraft! Kraft som gör att jag torkar svetten och ökar tempot. Ska jag slå rekord idag?
Tittar på min spegelbild i sidofönstret och rätar på ryggen och DÄR!!!
DÄR...gick jag i "mål"! Inget rekord idag heller men ett steg närmare målet:
SPRINGTIME -11

Svetten droppar, hjärtat slår, men lyckan har ökat! Ute känns det inte så grått längre. Kanske den där Bore får lov att lura mig lite iallafall.

Trycker på STOP och får ett pipande ljud till svar. Kanske är det som "han" svarar: -"Tack för idag! Det här gjorde du bra! Ses i övermorgon!"

Jag gillar dig, mitt löpband!

P.S Senare på kvällen visar det sig att när min älskade make monterade och installerade "bandet" ställde han det i uppförsbacke!!!!! Nu är frågan, gjorde han det med vilje och välmening?
D.S

torsdag 13 januari 2011

Tävling!

Lilla Anka har en överraskning åt er alla!
Gå in på hennes blogg och kolla NUUUU!!!
Det är tävling på gång!
www.lillaanka.blogspot.com

onsdag 12 januari 2011

Jag ska aldrig blogga


Har aldrig förstått mig på det här med att blogga. Föra dagboksanteckningar på nätet! Otroligt löjligt! Visa sig för hela värden, vad jag tycker, tror, gör....nej, det är inget för mig!
Okey jag kan förstå tonåringar som liksom lever i en "annan tid, annan värld" än den jag är van att leva i, jag, en snart medelålders dam.....elller kvinna iallafall.
De unga har så många idéer och gör så mycket intressanta saker som är värt att läsa om.

Själv är jag lycklig med arbete, barn och familj. Tiden rusar på och det är inte många stunder som man får för sig själv.
Tankarna bubblar inom en och man behöver hitta andningshål, bara vara.

När jag vill vara ensam och bara låta tankarna vandra och kanske låta en och annan idé bubbla fram, då springer jag! Alltså inte runt i huset, för det gör jag jämt ändå, nej jag tar mig en tur ute i Guds fria natur, eller på nya löpbandet när snön ligger vit både på tak och vägar.

Fast ibland hade det varit skönt med en LUGN stund... Bara plocka fram paletten, stafli och penslar och MÅLA.....fast det blir aldrig som jag tänkt mig tavlorna och så har vi inga väggar att sätta upp mitt alster..

Kanske.....kanske...kanske man skulle försöka att skriva av sig....skriva av sig av det där "djupa" som finns där inom mig, eller om den där otroligt märkliga upplevelsen som jag var med om på Coop häromdagen, eller den där komiska situationen som uppstod då skrattet bara välde ut....

Det ska jag skriva i....min nya anteckningsbok som jag köpte på Gemet i Örkelljunga.

Eller...tänk om jag skulle låta familjen läsa det också....Kan ju hänga upp det på kylskåpet?
Äh, då kommer bara en viss 2 1/2-åring att slita ner det och så var de tankarna borta.....

Kanske ändå skulle...dokumentera det så man kan få dela med sig...iallafall lite.
Kunde ju vara kul att se om någon läser...Kanske vi är några som kan dela samma upplevelser, våra vardagssysselsättningar, idéer och framför allt, vår tro, som jag har ett enormt behov av att dela och fundera kring....

Det kan ju inte skada att iallafall googla "Hur man skapar en blogg".....

Okey, nu är den gjord. Fingrarna glider över tangenterna. Kan egentligen inte sluta skriva.
Det här verkar ju underbart!
Jag har en blogg!
Kram!

P.S Jag lever faktiskt i SAMMA värld som tonåringarna, tillsammans med dem!!
D.S