torsdag 20 januari 2011

Ansträngande krönika

Ute är det grått. Riktigt grått. Det droppar från verkstadstaket.
Inte kan det väl vara våren som är på antågande?
Nej, säkert bara herr Bore som retas lite för att vi ska tro att vi snart ska få se en bit av gräset igen.
Säkert när vi, som mest, börjar tvivla på om vintern släppt sitt grepp, så vaknar vi en morgon och så är hela världen vit...igen !
Nä du, herr Kyla, denna gången ska jag inte gå på det......

Mitt hjärta börjar slå fortare och anar jag inte en svettdroppe i pannan...
Tankarna studsar fram och tillbaka. Det börjar kännas jobbigt.

Jag fäster min blick på det som finns där utanför fönstret. Kanske kan det få mig att tänka på något annat?

Se där, där kommer svärmor. Hon är nog på väg till verkstaden. Bäst för henne att gå sakta. Isfläckarna är många.
Hon ser mig inte utan travar lugnt vidare.
Jag är glad att ingen ser mig. Svetten löper ner från pannan och det är riktigt arbetsamt och tungt.

Där står grannens husbil med en halvmeter snö på taket. Den står där och vilar och väntar som så mycket annat gör när det är vinter och kallt.
Den väntar på aktivitet utav ägarna. Likaså gör gungan, studsmattan och det ännu inpackade växthuset.
Allt kring vår gård är lugnt.
Utom mitt hjärta som slår fort. Nu går det inte att tänka på något annat. Går inte att lura hjärnan att tänka på så sköna ting som sommar, värme och bad.
"Centralen" VET att leva i nuet är det enda som gäller.
Pulsen är hög och det börjar kännas i benen...Kan det inte bara ta slut?

Har tittat färdigt genom fönstret. Intresserar mig inte längre.
Nu står mitt intresse endast till tickande röda siffror.

Plötsligt vänder allt! Det kommer mer kraft! Kraft som gör att jag torkar svetten och ökar tempot. Ska jag slå rekord idag?
Tittar på min spegelbild i sidofönstret och rätar på ryggen och DÄR!!!
DÄR...gick jag i "mål"! Inget rekord idag heller men ett steg närmare målet:
SPRINGTIME -11

Svetten droppar, hjärtat slår, men lyckan har ökat! Ute känns det inte så grått längre. Kanske den där Bore får lov att lura mig lite iallafall.

Trycker på STOP och får ett pipande ljud till svar. Kanske är det som "han" svarar: -"Tack för idag! Det här gjorde du bra! Ses i övermorgon!"

Jag gillar dig, mitt löpband!

P.S Senare på kvällen visar det sig att när min älskade make monterade och installerade "bandet" ställde han det i uppförsbacke!!!!! Nu är frågan, gjorde han det med vilje och välmening?
D.S

1 kommentar:

  1. Det är klart att maken tänkte på de sega backarna i Helsingborg när han installerade! Han vill att du skall vara väl förberedd!

    SvaraRadera